Nu är den här! Andra boken om Asrin och den underliga berättelsen om ladet Eunomia. Nog har jag längtat och jag blev inte besviken! Precis som väntat är boken rasande spännande.
Efter den dramatiska uppgörelsen i första boken är läget
lite oroligt i den villa som utgör Väktarhögkvarteret på Djursholm, Stockholm.
De vuxna medlemmarna i Väktarsamfundet försöker enas om hur de ska gå vidare för att
bevaka de speglar som är portar till landet Eunomia. Under tiden skickar man
iväg Asrin och vännerna Lima och Max för att spendera sommarlovet hos Limas mormor och
morfar i den sömniga hamnstaden Cornwall, England. Där har man tänkt att de
ska vara i tryggt förvar, men de tre vännerna gör snart nya intressanta bekantskaper. Fler av berättelsens puzzelbitar börjar falla på plats och de blir snart tvungna att fly England!
Samtidigt får man en och annan glimt från spegellandet
Eunomia med silverskogen, vattenfallen, skymningssången, träden vars lampor
slocknar på natten och motståndsrörelsen som samlar ihop sig.
Det borde gå ganska bra att läsa Resan till tidens slut utan att ha läst den tidigare boken. Man kastas raskt in i handlingen. Men jag förstår inte hur man skulle vilja gå
miste om att läsa första boken; Flickan vid glastornet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar