Agnes känner sig förvirrad och lite nyfiken. Det är någon okänd person som skriver mail till henne och varje gång innehåller mailen en liten dikt som säger fina saker om henne. Vem kan det vara? Ska hon bli rädd? Ja, det är klart att hon blir lite rädd. Hon kan inte vara säker på att det är en kille som hon tror och att han i så fall är okej, dvs snäll. Förresten är det kanske inte alls en kille, kanske är det en tjej, en gammal tant eller en snuskgubbe, hon har ju egentligen ingen som helst aning.
Ibland kommer det kommentarer om små detaljer, t ex att hennes örhängen är fina. Alltså måste personen som skriver se henne ibland......Kan det vara killen som hon såg utanför kondiset?
Det dröjer innan Agnes berättar för sin bästa Kim, hon vill ha sin hemlighet för sig själv ett tag. Men sen försöker de tillsammans lista ut vem det kan vara. Agnes talar inte heller om det för sin pappa, kanske inte så bra, men det gör hon i alla fall inte. Hennes mamma har tackat ja till ett jobb i Berlin och ska vara borta en tid så hon känns avlägsen och Agnes både hatar och längtar efter henne.
/Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar