Nu är den här! Andra boken om Asrin och den underliga berättelsen om ladet Eunomia. Nog har jag längtat och jag blev inte besviken! Precis som väntat är boken rasande spännande.

Samtidigt får man en och annan glimt från spegellandet
Eunomia med silverskogen, vattenfallen, skymningssången, träden vars lampor
slocknar på natten och motståndsrörelsen som samlar ihop sig.
Det borde gå ganska bra att läsa Resan till tidens slut utan att ha läst den tidigare boken. Man kastas raskt in i handlingen. Men jag förstår inte hur man skulle vilja gå
miste om att läsa första boken; Flickan vid glastornet.