Svarta skogen ligger precis intill den lilla stad där Lucy och Soli bor. Varje dag när de går till skolan tar de genvägen in ibland träden, men Soli skulle aldrig gå in i skogen ensam. Det påstås att skogen är feernas mark och att den som önskar sig något i Svarta skogen får sin önskan uppfylld, men sedan kommer att få ångra det han önskade.Soli tror inte på feer, men hon och Lucy är alltid tillsammans så hon behöver ändå aldrig gå igenom skogen själv. De är nästan som systrar och så mycket bästisar att det känns som om de hörde ihop, som två delar av en helhet. Soli med sitt mörka och yviga hår är tyst och försiktig, och Lucy som är livlig och uttåtriktad har ett långt ljust och välkammat hår.
Men även bästa vänner kan bli osams och för första gången springer Soli ensam genom skogen. När Lucy kommer efter henne för att be om ursäkt så önskar Soli något hemskt...!
Boken är lättläst men kan tilltala vilken läsare som helst och är inte på något vis fattig utan går på djupet i de båda flickorns vänskap. I det ena kapitlet är det Soli som berättar och i nästa är det Lucy.
Bilderna är både verkliga och magiska. Illustratören som heter Odessa Sawyer blandar fotografi, teckningar och digitalt måleri i sina bilder och resultatet är fantastiskt.
Berättelsen om Svarta skogens hemlighet fortsätter i Ut ur skuggan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar