Ishavspirater

Hcg Nilsson, Frida
Boken är Augustnominerad, vi får se hur det går, om den tar hem priset i år, det tror jag.

Norrut så långt man kan komma, i ishavet på många små öar och i det iskalla havet där i mellan utspelar sig denna rika berättelse fylld av mod, oväntade äventyr och nästan konstant spänning. Precis en sådan bok som man verkligen kan tipsa om som "en spännande bok".

Siri och hennes lillasyster Mika ror ut till ön Järnäpplet för att plocka snöbär, för att förgylla den vanliga kosten som mest består av fisk. Siri gör sitt livs misstag när hon säger till Mika att hon ska gå över och plocka på andra sidan av ön. Hon glömmer just då att faran alltid finns närvarande i form av piraterna som man vet kidnappar barn. Piratkaptenen Vithuvud är fruktad av alla, det genomsyrar livet, för alla generationer, på öarna.

Lilla Mika bli tagen av två pirater. Man vågar inte tänka på hur rädd hon måste vara.

Hemma på Blåöga sitter systrarnas orkeslösa gamla pappa och vet ingenting. Ensam ror Siri hem för att berätta och sorgen blir stor, men på natten rymmer hon och lämnar kvar honom på ön. Hon inser att det måste bli hon, hon ensam, som ger sig ut för att rädda lilla Mika.

Hon måste på något sätt ta sig ut i ishavet så långt väster ut som det går att komma, för där ryktas det att piraternas näste finns.(I bokens början finns en karta över öarna.) Hon smyger sig på en större båt, kommer iväg och möter personer och varelser som är goda eller onda och de intressantaste som är lite av varje. De kämpar alla på olika sätt för sin överlevnad. Och läser du får du kanske svaret på om sjöjungfrur finns......

Hemlös

Hcg Lean, Sarah

Det är ett år sedan Callys mamma dog och lämnade henne, hennes pappa och storebror ensamma. På årsdagen har hela släkten samlats på kyrkogården för att sätta blommor på graven. Plötsligt ser Cally sin mamma lika levande som någonsin, balanserande på kyrkogårdsmuren, sprudlande vacker i sin lysande röda kappa och gummistövlar. Hon ser ut att ha något roligt att berätta; en hemlighet!

Det visar sig att ingen av de andra ser mamman och ingen av dem tror att Cally ser henne heller. Fastern säger att "När man önskar någonting riktigt stark, så kan det kännas som att det var sant". Callys pappa blir arg.

Pappan har förändrats av sorgen och saknaden och verkar inte vilja låtsas om att mamman någonsin har funnits. Han vill inte veta av någonting som påminner om henne, dvs allt som är fint eller roligt, och han vill absolut inte prata om henne.

Själv har Cally också förändrats, hon har istället börjat prata så mycket mer, och alla är irriterade. Hennes bror stänger dörren om sig, hennes klasslärare tycker att hon är bråkig och hennes bästis börjar hänga mer med en annan tjej med förklaringen att Cally ändå bara orsakar problem.

När skolan ska vara med i en tävling där ett par elever ur varje klass ska ställa upp med att vara tysta hela skoldagen för att samla in pengar till ett barnsjukhus, är det ingen som tycker att Cally duger. Just därför envisas hon med att vara med i tävlingen och säger faktiskt inte ett ord på hela dagen, eller dagen efter…  

Mamman forsätter att dyka upp. Utanför klassrumsfönstret, ute på skolgården, på avstånd i parken; och med sig har hon en stor raggig hund. Även om ingen annan verkar kunna se Callys mamma så ser de i alla fall hunden, och de tycker inte att Cally ska komma nära den. Cally känner att hon måste försöka få ta hand om hunden. Hon kallar hunden Hemlös. När hon kramar Hemlös känns det bra igen för första gången på mycket länge. Det var inte lätt att få någon att lyssna innan, och der är inte lättare nu när hon slutat prata.

En sorglig och fin bok, med orättvisa vuxna och vuxna som är bra och om vikten av att prata med varandra, med eller utan ord.