Hcg Angerborn, Ingelin
Ensam, ensam, ensam känner sig Vendela. Hon sörjer sin mamma och nu har hennes bästa kompis flyttat till England och hon har ingen. Jo, pappa förstås, men ingen att vara med på dagarna. Och hon vet att killen hon var kär i på avstånd struntar i henne.
Hon tycker nästan att hon börjar bli lite kompis med en koltrast som har vackra ögon, så sorgligt är det.
I ett brev skriver hon och talar om precis hur hon har det och lägger det sen i ett litet stenröse. Och hon får svar! Men svarsbreven är lite konstiga, de ser gammeldags ut men är helt nya. Språket känns gammalt och lite sirligt och skrivaren säger att han är hennes tvillingsjäl. Kan det vara Cornelia som flyttat in i Minnas lägenhet som driver med henne?
/Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar