Uppdrag: Silverstjärnan

Hcg  Ekberg, Peter

Arena Trexo bor på rymdskeppet Voya som skall färdas från jorden till planeten Roxera. Resan beräknas ta 8000 år. Ingen som bor på rymdskeppet har någonsin sett jorden och de kommer inte att leva när rymdskeppet landar på Roxera. De skall bara leva på Voya, gå i skolan, jobba och skaffa barn.

Men Arena gillar inte skolan, hon vill att det ska hända något, något spännande. Och en dag gör det det. Ett främmande skepp närmar sig. Det lägger sig bredvid Voya och flyttar sig inte. Ingen vet varifrån det kommer eller vilka som finns ombord. Och dess öppning är alldeles för liten för att någon vuxen skall kunna ta sig ombord....

/Johanna

Yummy

Hcg  Susso, Eva

Mia och hennes pappa har flyttat till en lägenhet, det har socialen ordnat, så nu slipper de bo i husvagnen mera och det kan ju vara skönt, i alla fall när vintern kommer.

Men ännu är det sommar och varmt där Mia går ensam bland de höga husen. Mamma har inte kommit tillbaka, hon sticker ifrån dem ibland och är borta ett tag och i skafferiet är det tomt.

Den enda ljuspunkten är den långa killen på cykeln som pratar lite med henne ibland. Han kallar henne Yummy och det namnet gillar hon, det låter som något gott.

När pappa sover ruset av sig tar Mia bussen tillbaka till husvagnen i dungen och hämtar sin gosekanin, den som pratar lugnande till henne med mormors röst. Där finns också Gabby, han som kallat henne för trash och som en gång stal hennes kanin. Han är opålitlig och lurar henne i faror.

Som läsare vet man inte riktigt vad som är sant eller inte när Mia berättar, men man önskar att livet ska bli bättre för henne. Man lär känna henne, en tuff person som inte beklagar sig, och förstår att det kanske finns barn som har det som hon.

/Agneta

Jag blundar och önskar mig något

Hcg  Croall, Moa-Lina

Lisa och Nova har varit bästisar sedan de träffades första gången. Allt blir rätt med Nova, allt är roligt. Men så bjuder Lisas syrra Anna med dem till Näbbets högkvarter. Näbbet är en hemlig klubb bara för högstadietjejer. För att få vara med i klubben måste man snatta något.

Lisa gillar inte tjejerna i Näbbet, de snackar skit och är faktiskt ganska tråkiga. Men hon hänger på i alla fall. För Novas skull.

Men Nova är inte samma Nova längre. Hon vill hänga med Näbbet hela tiden och hon säger att Lisa är barnslig fast hon är precis som hon alltid har varit. Hur skall hon göra för att få behålla sin bästis?

En stark bok om vänskap och om att våga vara sig själv.

Fristående fortsättning på Det är jag som är Lisa.

/Johanna